Det är kraset man vill åt
Gårdagen tillbringades mestadels framför TV:n. Vasaloppet (grattis Jörgen!) och VM i skidskytte var bl.a. det som erbjöds.
Men efter ett antal timmar i soffan blir jag rastlös. Det kryper i benen och den lilla(?) gumpen är full av träsmak ;)
Trots det halvkyliga och mulna vädret blev det en kort runda i trädgården. Frisk luft behöver man ju!
Det hanns också med några "årets första":
- Årets första krattning av singelgångarna. Mest för ljudets skull...
- Årets första fyllda trädgårdstunna. Mycket löst bråte blir det. Och jo, kompost ska fixas. Det bidde liksom inte förra säsongen (hur svårt det nu kan vara-hmm)
- Årets första fika på altanen. Det var inte wow-härligt i solen direkt, men skit samma. Är det vår så är det!
På Lillö har vi handlat pil en gång. Det skulle bli en berså och den tog sig. Vi flätade men problemet sen var att den aldrig blev tät. Tillväxten kom bara upptill trots att jag klippte och toppade enligt konstens alla regler de första åren. Nu har vi gett upp, kapat allt nerevid och påbörjat en ligusterhäck utanför pilpinnarna.
Kanske större chans att lyckas med växtstöd eftersom det är färre pinnar? Eller hade vi bara otur.
Låter som en härlig syssla att kratta singelgångarna och höra kraset.
Varje vår förundras jag över att man kan uppskatta sådana småsaker som om det vore första gången någonsin. Det är ju bra att man kan det!
Kram
Grusknaster är verkligen ljudet av lycka!
Här hemma ska det bli mer grus i år, när vi gör iordning vår mossiga fula uppfart. Bara tjälen släpper så sätter vi igång.
Ha en fin tisdag!
/Anna-Karin
